Grabbarna ute i snön ❤
Jag skrev för några veckor sedan om hur det funkar med grabbarna och Cassandra och om hur vi behöver få mera lugn här hemma kring just grabbarna så jag tänkte berätta lite om hur det går. :)
Grabbarna gör framsteg. Främst när det kommer till promenader, något jag inte skrev mycket om i förra inlägget. Grabbarna är vana med 7 m flexikoppel något som inte alls funkar när man går med barnvagn då det blir trasselkaos direkt. Eftersom de är vana med flexikoppel och att gå lösa är de pinsamt dåliga på att gå fint i koppel. Då de måste lära sig att gå snyggt vid vagnen så har jag tränat på att de ska gå snyggt vid min sida något som går riktigt bra nu! :D Quentin som är osäker och har ett enormt behov av att göra rätt fixade det väldigt fort medans Tyler som tycker att han vet bäst inte riktigt ville till en början men nu går det riktigt bra med honom också. Det är en lång väg kvar men de har kommit en lång väg också! :)
När det kommer till ytterdörren så går det också sakta men säkert framåt. De skäller fortfarande massor och rusar dit men nu går det att med rösten få dem och backa och sätta sig vid klinkerskanten (vi har ju klinkers närmast dörren och de får alltså inte vistas på den ytan när besökare kommer) och sitta kvar där (oftast) tills besökaren kommit in och de har fått ett varsågod. Det är MYCKET jobb kvar just vid ytterdörren men nu slipper man i alla fall halvt-om-halvt släpa bort dem i nackskinnet innan man kan öppna dörren. Svårt är det också att få gästerna att ignorera dem tills de lugnat ner sig. Men det går åt rätt håll med grabbarna i alla fall… :)
När det kommer till mig så har jag blivit mycket bättre på att berömma dem med en lugn dov röst istället för en ivrig gäll röst som bara stissar upp dem. Jag har tom slutat med godis på promenaderna då jag kände att de bara kom för att få godis – inte för att jag ropade då de bara sprang direkt fram till godisfickan. Nu tittar de på mig när de kommer istället och de får beröm genom att bli omklappade istället. :)
I köket har det nog hänt minst. Jag har faktiskt inte märkt av dem så mycket i köket så antingen fattade det fort eller så har de lyckats vara så smarta att de inte varit i vägen och därför har jag inte märkt av dem. :P När de är i vägen däremot så är det lättare än tidigare att få dem att lämna köket då de allmänt lyssnar bättre på oss – speciellt mig. Thomas lyssnade de på även tidigare.
Tyler vägrade lyssna på mig när vi var ute i förra veckan. Jag ropade på honom och då tittade han på mig, sedan ställde han sig och nosa och till slut kissa utan att bry sig ett dugg om att jag ville att han skulle komma. Så jag flög på honom och tryckte ner honom och där fick han ligga tills han var avslappnad och undergiven – vilket tog en evighet och folk stirrade med avsmak på mig när de gick förbi. :D Men efter det så har det gått mycket bättre med Tyler. Han lyssnar och respekterar mig på ett helt annat sätt. Han behövde helt enkelt bli påmind om att jag bestämmer. :)
Tyler och Cassandra undersöker varandra. ❤
Tyler visar mer och mer intresse för Cassandra vilket är mysigt. Cassandra är väldigt nyfiken på grabbarna och söker ofta kontakt med dem och ler ofta när de slickat på henne. ❤
För att sammanfatta det hela så går det framåt men det är fortfarande en lång väg kvar! :D
VI har också en lite fööör glad hund. Hon går inte heller särskilt bra i koppel, är van att springa lös här i skogen. Så jag har börjat med ett antidragkoppel. Det fungerar väldigt bra och inte lider hon av det heller. Hon är så glad över våra långpromenader trots att hon får gå i korta kopplet och inte springer fritt.